Du fortsätter med påståenden och att inte presentera några förklaringar Solhaug.
(...svarer jeg med å påstå at det ikke stemmer; at det er feil.) Jag har av naturliga skäl ingen kommentar till det ovanstånde, annat än möjligen: -Jasså, det tror du?
Repeterar dock gärna: Om du har några FRÅGOR så ställ dem gärna. Jag försöker gärna reda ut frågetecknen för dig.
Låt mig sedan nämna att jag ogillar när diskussioner går så till, att inläggare med påståenden, gissningar eller rena spekulationer, skriver andra på näsan vad de har för mål. Att definiera sina mål är ju något som jag menar att alla gör bäst själva.
Eftersom R.Solhaug gör just denna sortens övertramp i det nedanstående, så har jag tagit fasta en del på det.
Du får ha meg unnskyldt Øhman, men på dette punkt er vi tydeligvis av ulik oppfatning. Du representerer noe i retning av hva jeg kaller trdisjonell høyttalerfilosofi, hvor det hovedsaklig fokuseres på å oppnå jevne kurver for frekvensgang ig elektrisk impedans via sinnrike filtre. Vel og bra, men dette går bare så uungåelig på bekostning av såvel dynamikk som signalrenhet.
Det är nog första gången någon kallat det jag säger för varande "traditionell högtalarfilosofi".

;D
Det är lite lustigt att läsa sådant efter att ha varit beraktad som väldigt kontroversiell i snart 30 år i hifi-världen - i synnerhet när jag ältat betydelsen av att man MÅSTE se högtalaren i sitt sammanhang med såväl rummet, stereosystemet som lyssnarens psykoakustiska egenskaper med i ekvationen...
Dina gissningar om vad jag fokuserar på är utan värde. Jag har ägnat hela mitt liv till att varna för just förenklingar och tumregler. Att jag som du påstår skulle fokusera på några få enskildheter är så långt ifrån sanningen man kan komma. Jag ser till tusentals egenskaper (i varje fall flera hundra) innan jag betraktar en högtalarkonstruktion som färdig, men vad jag ALDRIG gör, är det du tycks göra - nämligen att undervärdera några egenskaper.

Glöm aldrig att varje högtalare karakteriseras av sina brister,
inte av sina förtjänster. Det är ju bristerna som kan komma att skava i varseblivningen, och det blir allt tydligare för varje timme man brukar sin musikåtergivningsutrutning. :'( Vårt lyssnande är på det viset inte helt olikt en fot (om hifi-anläggningen en sko).

Ju längre man går med en sko som sitter illa, ju värre skavsår får man, och ju mera så sker, desto mer blir man känslig för just skons fel, och lider av felen...
På samma sätt kan vissa hifi-anläggningars fel och karaktärer ofta upplevas som uppfriskande och nya när man hör dem i hifi-affären, men när man sedan tvingas leva med felen, dag ut och dag in, är det inte säkert att man värderar det som lät nytt och fräscht initialt, likadant längre. Att blunda för vissa fel och fukusera på några få egenskaper kan därför vara farligt. I varje fall om man ogillar att byta utrustning stup i kvarten... (Fast jag vet att vissa har ett väldigt apparatinriktat intresse, och gillar att byta apparatur ofta. Helt ok för den som gillar det! Jag gör det inte dock.)
Åter till frågan om "traditionell högtalarfilosofi": Fast om du menar traditionell som motsats till metafysisk så har du förstås rätt.

Den metafysik du ägnar dig åt är inte ett seriöst alternativ till fysik. Metafysiken är nog snarare det ställe dit de vänder sig, för vilka fysiken är alltför outgrundlig för att kunna begripas.

Då passar det bra att istället skapa sig ett låtsasuniversum där man är diktator över sanningen, och definierar sin förträfflighet med lösa påståenden om att man "möjligen utvecklat optimala dynamiska högtalare", och att det är något man inte kan stödja med varken argument eller fysik - man hör det ju!
Och de som inte hör det du vill, kan du alltid underkänna: De är inte kvalificerade att lyssna! Så då återtår att lyssna på dig, som påstår att det är som du påstår istället...

Låt mig därför få klargöra en sak - jag har aldrig kommit till någon slutsats om betydelsen av olika fysikaliska betingelser i hifi-kedjan,
utan att ha använt lyssning som primärt redskap!
Till skillnad från vad som tycks vara dina erfarenheter, så har jag dock funnit dels att myten om vissa lyssnares överlägsenhet är förvånansvärt lätt att motbevisa, så snart lyssning sker under blinda betingelser. Det är inte sällsynt att de självutnämnda superlyssnarna är de som lyckas sämst när inte facit finns tillgängligt under lyssningen (fast visst finns det vissa skillnader mellan lika lyssnares förmåga, dock tycks övertygelsen om de egna förmågorna skilja avsevärt mycket mera...).
En annan sak jag funnit är att den ljudande verkligheten stämmer förbluffande väl överens med fysiken.

Om du har kommit fram till något annat kanske det är dags för dig att omvärdera
dina fysikaliska modeller? Du kanske helt enkelt skulle sätta sig i skolbänken och ge fysiken några år? Att döma ut fysikaliska förklaringsmodeller utan att förstå dem är ju inte speciellt kreativt.
Etter å ha søkt å utvikle den optimale/ultimate dynamiske høyttaler gjennom en del år (noe jeg muligens også har gjort) har jeg kommet til at en del tradisjonelle løsninger nok kan være "vel fungerende" men langt fra optimale. Jeg snakker defor ikke om hva som kan fungere eller ikke men derimot hva som faktisk ville være optimalt.
Mvh. RS
Som sagt, jag har aldrig tidigare blivit beskylld för att ägna mig åt traditionella lösningar. ;D , tvärtom.
Men, om du nu vill kalla det jag skapat för "traditionella lösningar", bara för att de ger tämligen raka tonkurvor, låg distorsion, superbt pulssvar och holofonisk rumsåtergivning (saker som jag i min enfald snarast har sett som minimumkrav... Saker som skall vara rätt innan man ägnar sig åt den intrikata högtalarutvecklingen) så kanske du kan berätta om vad som är motsatsen till traditioella lösningar?
Redogör gärna för hur dåliga högtalare kan få vara med avseende på de egenskaper som i min värld är de självklara grundkraven bara.
Hur ojämn tonkurva (definiera den hur du vill, direktljud, energikurva, med eller utan rummet inblandat, med eller utan stereosystemfelen tagna hänsyn till) menar du (som antyder ett visst förrakt mot strävan efter goda prestanda ur dessa synvinklar) att en högtalare får ha?
Sen är det förstås intressant om du vill berätta om vad för andra egenskaper som du prioriterar och menar att man bör fokusera på - alltså istället för att med sinnrika filter se till så att tonkurvan och impedanskurvan blir raka. Detta menat på största allvar. Vad är viktigt, anser du?
(Jag tittar ju alltid på oerhört många flera egenskaper än tonkurva, men vill inte för den sakens skull släppa nästan alla saker till förmån får några få egenskaper.)
Vh, iö
- - - - -
PS. Hur tror du att mina delningsfilter ser ut? Du ger intryck av att göra anspråk på att veta något om det när du skriver
"...det hovedsaklig fokuseres på å oppnå jevne kurver for frekvensgang ig elektrisk impedans via sinnrike filtre".
Låt höra en gissning: Hur branta filter använder jag, och hur många komponenter sitter det i filtret till pi60s? ???
Och inte minst: Berätta om impedansens linjäritet! Skriv och berätta för oss andra: vilken min- och max-impedans har pi60s?