Hur mycket effekt behöver jag?
Det finns inget samband mellan effekt och ljudkvalitet. En förstärkare med stor uteffekt, kan låta hur illa som helst, likaså kan en liten effektsvag förstärkare uppvisa en fenomenal återgivningsförmåga. Men man kan med säkerhet hävda att ljudet kommer att låta sämre när en förstärkare klipper. Klippning sker när en förstärkare inte klarar av att leverera den uteffekt som insignalen kräver, vilket beror på hur stark insignalen är och hur kraftig förstärkare man använder.
Förstärkare som klipper är vanligare än man tror, speciellt om man spelar musik som vid inspelningen hade ambitionen att hänsynsfullt behålla originaldynamiken från den levande musiken. Spelar man sönderkomprimerade inspelningar, klarar man sig med betydligt mindre uteffekt (med reservationen att dessa inspelningar oftast har en sådan låg ljudkvalitet, att några välljudsambitioner knappast kan ha ingått som en faktor vid produktionen). Vad som nu sagts avser bland annat dynamikkomprimering av slutmixen, alltså det som till slut är tänkt att hamna på skivan. Dynamikkompression av enskilda instrument innan mixningen, är långt mindre destruktiv och kan tvärtom utgöra ett inslag i karaktären hos ett syntetiskt instrument.
Det är transienterna, -nivåtopparna i musiken, som först klipps av förstärkaren om den överstyrs och ljudet behöver inte låta distorderat i vanlig mening, snarare blir ljudet successivt mer ansträngt och hårdare när man vrider upp volymen. Eftersom maximal utnivå hos förstärkaren i regel uppnås långt innan volymkontrollen är uppvriden till maximum, blir detta ett problem som uppträder långt oftare än man tror och inte bara med volymkontrollen i högt läge.
Om man spelar normal delvis komprimerad musik med transienter som ligger mellan 10-20 dB över genomsnittsnivån, behövs en förstärkare som är 10-100 gånger kraftigare än den medeleffekt man avser att lyssna på för att undvika klippning. Spelar man musik med stor dynamik och vill spela starkt, behövs enorma effekter.
Därför dynamikkomprimeras musik ganska ofta, vilket tyvärr medför att den aldrig kommer att låta lika levande. Det är synd eftersom det dynamiska skeendet är en mycket viktig parameter för liv och verklighetskänsla i musik. Dynamikkomprimering innebär stympning av denna upplevelse.
Använder man single-ended rörförstärkare med låg motkopplingsgrad, har dessa en mild komprimering i sig och klippningsbeteendet är ofta mycket mjukare än för transistorförstärkare, varför effektkraven kan anses vara betydligt mildare för denna typ av förstärkare. Dock kommer de på grund av sin låga effekt givetvis att klippa långt tidigare än de flesta transistorförstärkare, varför de tillför en viss karaktär till musiken. Eftersom denna distorsion ofta är av dominerande andraton, uppfattas den inte alltid som illaljudande utan tvärtom i vissa fall, som till exempel gles akustisk musik, då kan ett extra skimmer av instrumentklang tillföras musiken. Komplex musik med många och olika typer av instrument låter dock ofta något oklar av denna milda distorsion. En del lyssnare tycker om denna sorts sound, då de ofta bara lyssnar på gles musik.
Hur mycket effekt behövs? Det beror naturligtvis helt och hållet på hur pass hög verkningsgrad högtalarna är och vilka ljudkvalitets- och kvantitetsanspråk man har. Att hävda att anläggningen ska klara transienter på 110 dB på lyssnarplatsen är faktiskt inte helt orimligt, eftersom exempelvis slagverk kan uppnå mycket kraftiga transientljudtryck och det låter bara påfrestande om anläggningen inte klarar av att återge det. Med normalkänsliga högtalare (87 dB per watt per meter) och på ett lyssningsavstånd på tre meter i ett normalt rum, motsvarar detta en förstärkareffekt på ungefär 2*450 w, mycket mer än de flesta har tillgång till. Nöjer man sig med 105 dB i transienterna på lyssnarplats, räcker det med lite drygt 2*140 w. Tycker man att maximalt 100 dB är tillräckligt, behövs bara 2*45w. Med normal dynamik på skivorna blir medelnivån i det sista exemplet ungefär 10-30 dB lägre, vilket då motsvarar 70-90 dB i medelljudtryck. En högre medelljudtrycksnivå än 95dB bör man inte utsätta sig för under längre stunder, men transientljudtryck, som är av naturen kortvariga, tål man mycket högre nivåer av. (Enligt arbetarsskydsstyrelsen är rekommenderade gränsvärden maximalt 85 dB(A) under 8 timmar och maximalt transientljudtryck anges till 140 dB(C); AFS 1992:10). För att få ett begrepp om dessa siffror, kan nämnas att nivån på ett vanligt samtal ligger ungefär på 60 dB och att smärttröskeln anses vara ungefär 130 dB, till viss del beroende på frekvensen. Spelar man på låg volym kan dock effektanspråken givetvis sänkas.
För nyanseringens skull bör det dock nämnas att många högtalare, även en del väldigt dyra High-End högtalare, tyvärr har en ganska kraftig distorsion vid höga transient-effekter, varför ljudet ändå ofta korrumperas med hårdhet och stress i ljudet eller med förlorad nyanseringsförmåga och öppenhet som resultat. Att konstruera och tillverka högtalarelement som har låg distorsion även vid lite högre effekter verkar tyvärr vara ovanligt och något som många högtalartillverkare fortfarande har att lära.
