Gjestemedlem skrev:
I hvor stor grad påvirker evnen til å høre svært høye toner valget av foretrukne komponenter i anlegget?
Er det en sammenheng mellom det å foretrekke et oppsett som for mange låter lyst og skarpt og det å ha svekket eller tapt hørsel i disse frenkvensene?
Eller for å strekke det hele enda litt lenger, kan man stole på lytteresultater fra folk med svekket hørsel?
Fant denne på Carlssonplanet, syntes det kunne passe.
"Ingvar Öhman om hörselmyt
SSC:s högtalarkonstruktör Ingvar Öhman gillade Lars Bäcklunds skriverier om allas rätt till bra hemljud så skarpt att han också kastade sig över tangentbordet och fyllde på i ämnet. Att äldre och hörselnedsatta skulle ha ett minskat behov av högkvalitativ musikåtergivning är falskt och fel - en myt helt enkelt. Det kan t.o.m. vara tvärtom, alltså att äldre behöver bättre ljudåtergivare än yngre, menar Öhman:
Ja, påståendet att äldres hörsel, närmare bestämt uppfattningen att de audiologiska förändringarna skulle minska kravet på musikåtergivningen, måste vara en av de mest seglivade myterna i branschen.
Det är så dumt att det är svårt att förstå hur det kunna få fäste, men jag tror att den lika enkla som rimliga förklaringen är att hela begreppet "återgivning" är så styvmoderligt behandlat och illa förstått. De flesta i hifi-samhället tycks se hifi-apparaterna som en sorts skapare av den musik de vill höra, när det ju i verkligheten är varken skapa eller ens lägga sig i de skall, utan snarare motsatsen - de
skall bara medge för musiken på fonogrammen att komma ut i lyssningsrummet så oanfrätt som möjligt (men uppgiftens svårighet skall självklart inte underskattas).
Inser man vad återgivning är, är det ju en självklarhet att det enda man behöver kontemplera är hur det återgivna relaterar till ORIGINALHÄNDELSEN. Lyssnaren med sin frekvensberoende hörsel finns så att säga inte ens med i ekvationen, varken det unga örats phon-kurvor, eller det äldres - och nota bene; ingen av dem är det minsta rak.
Fast två små reservationer vill jag ha in.
1. Stereosystemets sätt att kommunicera med hörseln måste komma in, men där är inte lyssnarens ålder en variabel. De av hörseln egenskaper som inbegrips är ju de som handlar om den yttre hörselapparatens geometri, och om kommunikationsprotokollet mellan öra och hjärna. Båda är i stort sett oförändrade genom livet.
2. Det "tolerabla" dynamikområdet kan i förekommande fall krympa med åldern, och i ännu högre grad så som funktion av hörseltrauma (höjd hörseltröskel till följd av lomhördhet och sänkt smärttröskel till följd av hyperakusi*). Det ändrar förvisso inte definitionen på "återgivning", men det gör att såväl verklighetens ljud som de återgivna för vissa kan leda till obehag att ta del av. Åt verkligheten är det
svårt att göra något, men de återgivning ljuden kan faktiskt ibland modifieras för att tillgängliggöra dem bättre. Två exempel på det är sådana som man kan åstadkomma med en helt normal hemmabioreceiver, nämligen att man kan isolera talet (dialogkanalen) genom att låta dess högtalare dominera mera i sammanhanget, och man kan dessutom aktivera "night mode" där det dynamiska området blir
minskat. Både dessa fall är avvikelser från en god återgivning, men ändå visar de att det faktiskt kan vara så att det är den äldre hörseln som ställer störst krav på ljudåtergivningen, inte mindre.
Men nu kommer det som dock ställer allting på huvudet - det är påfallande vanligt att människor med "mild hyperakusis" (hoppas låtsasbegreppet ursäktas, jag talar då inte om riktig hyperakusis, utan om den något ökade känslighet för ljud som många äldre människor upplever) har påtagligt mycket lättare att stå ut med ursprungliga akustiska ljud än med återgivna! Det visar att de snarast är "knussligare" med återgivningen, än tolerantare. Det vill säga - de har blivit känsligare för de fel som återgivningen
introducerar.
Det finns därför goda skäl att påstå att de som ställer minst krav på en högklassig ljudåtergivning är de yngre lyssnarna som på grund av hörselns "elasticitet" tål mycket mera, inklusive illa skränig och distorderande musikåtergivning. Dock skall man inte ledas att tro att yngre öron tål så mycket som de uppfattar att de tål (baserat på frånvaron av smärta eller obehag) med avseende på både ljudtryck och illaljud, för det är faktiskt de som löper störst risk att förstöra sin hörsel. Det är klart vanligare att människor drar på sig tinnitus före 40 års ålder än efter.
Vänligaste hälsningar, Ingvar Öhman"
hva sa du?
