För länge sedan när jag var yngre och tiderna bättre, sisådär i mitten av 80-talet, köpte jag en östtysk färg-tv. Ja, det fanns sådana att köpa här i Sverige. Den hette "Dixi Satellit" och bildskärmen var väl på 20 tum. Priset var 2000 kr. Försäljaren i affären sade att "de ligger tio år efter oss i den tekniska utvecklingen, östtyskarna".
Tv:n fungerade bra. En reparation fick jag göra. Kortet där HF-ingången satt havererade, men det gick att köpa ett nytt kort från importören. Några år senare, en bit in på 90-talet, gav bildröret upp och tv:n fick gå i soporna.
Det där med "tio år efter oss i den tekniska utvecklingen" stämde säkert.
Jag har köpt en 20 år gammal östtysk förstärkare via tyska Ebay, en "RFT SV 3930" från 1988. Det här är inte alls en ovanlig förstärkare, i alla fall inte i Tyskland. Men så gammalmodig den ser ut under locket!
Kretskort i pertinax och inte en enda kondensator i metalliserad polypropylen eller polyester. Så här såg västerländsk elektronik ut på 60-talet!
DDR skulle ju vara ett föregångsland inom det gamla östblocket; högteknologiskt och med den senaste tekniken. Nu vet vi att så inte var fallet, i alla fall inte med västliga mått mätt. Titta bara på "Trabant"-bilen. (Vet ni att så långt fram som i mitten av 80-talet; hade denna bil tvåtaktsmotor. Men under årtiondets sista hälft beslutade politikerna att bilens motor skulle uppgraderas och man köpte in VW-Polo-motorer från dåvarande Västtyskland. De sista Trabanterna som tillverkades hade alltså moderna motorer. Reklamkampanjen för detta; ja, det fanns reklam även i DDR; hette "Auftakt viertakt".)
Nåväl... Den här förstärkaren var det bästa i hifi-väg DDR kunde erbjuda sina invånare. 2 x 25 W med en helkomplementär slutstegsdel och symmetrisk spänningsmatning.
Alla komponenter tillverkades i DDR eller i något av de andra östblocksländerna. Effekttransistorerna som heter KT 818 W respektive KT 819 W är ryska. Elektrolytkondensatorerna heter "Frolyt". Fabriken som tillverkade dem låg i Freiberg och gör så fortfarande. Man tillverkar elekrolyter än i dag. Tillverkningen av småsignaltransistorer, dioder och IC låg i Frankfurt-Oder. Monteringen av förstärkaren skedde i Leipzig. Komponenterna är "automatmonterade" och korten är "våglödda" (eller vad det nu heter).
Lägg märke till på bilderna nedan att chassiet är i galvad plåt! En annan lite speciell sak är att det inte finns en enda stjärnskruv i hela apparaten!
Texten på frontpanelen är på engelska. Det är vi vana vid från alla japanska apparater, men tidigare modeller i denna 3000-serie har text på tyska. Först 1988 ansåg man tydligen att östtyskarna var mogna för engelska!
Hur låter den då? Ja, nu vet jag inte hur västerländska förstärkare från 80-talets slut låter. Jag har aldrig intresserat mig för sådana. Men om jag jämför med de 70-talsförstärkare jag har erfarenhet av, står sig SV 3930 bra i konkurrensen. Den är absolut inte sämre än en välljudande vintage förstärkare. Under de senaste dagarna har jag jämfört fram och tillbaka mellan denna, en Expert/Marantz TA 960 och min polska Radmor 5100. Jag tycker nog att SV 3930 har alla de goda egenskaper som en vintageförstärkare ska ha. Den känns mjuk och luftig både i diskanten och i mellanregistret och basen är helt okej med tanke på att effekten bara är 25 W i 4 ohm. En bidragande orsak till det, kan vara att de bägge nätdelselektrolyterna är på 10000 uF vardera.
Det finns en hel del att läsa om denna förstärkare (och tidigare och senare modeller) på tyska websidor och det finns minst två diskussionsforum för de som gillar gammal östtysk hifi. Sök på RFT på tyska Google!
Tv:n fungerade bra. En reparation fick jag göra. Kortet där HF-ingången satt havererade, men det gick att köpa ett nytt kort från importören. Några år senare, en bit in på 90-talet, gav bildröret upp och tv:n fick gå i soporna.
Det där med "tio år efter oss i den tekniska utvecklingen" stämde säkert.
Jag har köpt en 20 år gammal östtysk förstärkare via tyska Ebay, en "RFT SV 3930" från 1988. Det här är inte alls en ovanlig förstärkare, i alla fall inte i Tyskland. Men så gammalmodig den ser ut under locket!
Kretskort i pertinax och inte en enda kondensator i metalliserad polypropylen eller polyester. Så här såg västerländsk elektronik ut på 60-talet!
DDR skulle ju vara ett föregångsland inom det gamla östblocket; högteknologiskt och med den senaste tekniken. Nu vet vi att så inte var fallet, i alla fall inte med västliga mått mätt. Titta bara på "Trabant"-bilen. (Vet ni att så långt fram som i mitten av 80-talet; hade denna bil tvåtaktsmotor. Men under årtiondets sista hälft beslutade politikerna att bilens motor skulle uppgraderas och man köpte in VW-Polo-motorer från dåvarande Västtyskland. De sista Trabanterna som tillverkades hade alltså moderna motorer. Reklamkampanjen för detta; ja, det fanns reklam även i DDR; hette "Auftakt viertakt".)
Nåväl... Den här förstärkaren var det bästa i hifi-väg DDR kunde erbjuda sina invånare. 2 x 25 W med en helkomplementär slutstegsdel och symmetrisk spänningsmatning.
Alla komponenter tillverkades i DDR eller i något av de andra östblocksländerna. Effekttransistorerna som heter KT 818 W respektive KT 819 W är ryska. Elektrolytkondensatorerna heter "Frolyt". Fabriken som tillverkade dem låg i Freiberg och gör så fortfarande. Man tillverkar elekrolyter än i dag. Tillverkningen av småsignaltransistorer, dioder och IC låg i Frankfurt-Oder. Monteringen av förstärkaren skedde i Leipzig. Komponenterna är "automatmonterade" och korten är "våglödda" (eller vad det nu heter).
Lägg märke till på bilderna nedan att chassiet är i galvad plåt! En annan lite speciell sak är att det inte finns en enda stjärnskruv i hela apparaten!
Texten på frontpanelen är på engelska. Det är vi vana vid från alla japanska apparater, men tidigare modeller i denna 3000-serie har text på tyska. Först 1988 ansåg man tydligen att östtyskarna var mogna för engelska!
Hur låter den då? Ja, nu vet jag inte hur västerländska förstärkare från 80-talets slut låter. Jag har aldrig intresserat mig för sådana. Men om jag jämför med de 70-talsförstärkare jag har erfarenhet av, står sig SV 3930 bra i konkurrensen. Den är absolut inte sämre än en välljudande vintage förstärkare. Under de senaste dagarna har jag jämfört fram och tillbaka mellan denna, en Expert/Marantz TA 960 och min polska Radmor 5100. Jag tycker nog att SV 3930 har alla de goda egenskaper som en vintageförstärkare ska ha. Den känns mjuk och luftig både i diskanten och i mellanregistret och basen är helt okej med tanke på att effekten bara är 25 W i 4 ohm. En bidragande orsak till det, kan vara att de bägge nätdelselektrolyterna är på 10000 uF vardera.
Det finns en hel del att läsa om denna förstärkare (och tidigare och senare modeller) på tyska websidor och det finns minst två diskussionsforum för de som gillar gammal östtysk hifi. Sök på RFT på tyska Google!
