lønnsvekst på 10% og effektiv rente på 8% vs 4% effektiv rente og lønnsvekst på 4-5%
Diskusjonstråd Se tråd i gallerivisning
-
- Ble medlem
- 23.03.2006
- Innlegg
- 21.242
- Antall liker
- 12.596
Og prisveksten i samme periode var?...
diskuterer vi ikke høyt belånte her? Da er vel lån en mye høyere utgift enn det kpi indeksen består av
- Ble medlem
- 23.03.2006
- Innlegg
- 21.242
- Antall liker
- 12.596
Vi diskuterer vel låneutgifter generelt.
Kanskje på tide med Norgesrente? Få med Norgesbillån i samme slengen.
Det er vel strengt tatt det noen etterlyser, hadde sikkert vært en god løsning all den tid sentralbanksjefen ikke har peiling likevel.
- Ble medlem
- 27.04.2019
- Innlegg
- 14.547
- Antall liker
- 34.883
- Sted
- Nordvest på Jæren
- Torget vurderinger
- 10
Kva skal til for å redde helsesektoren?
En av tre sykepleiere vil ha en annen jobb: – Nå orker jeg ikke mer
Ifølge regjeringen vil det bli et skrikende behov for flere sykepleiere i årene som kommer. Men sykepleierne vil vekk.www.tv2.no
Jau, men i henhald til nokon har me jo mykje meir sjukepleiarar enn andre land. So dette er nok berre syting. For eit par mill i året skulle eg ha vori sjukepleiar, ikkje mindre.Kva skal til for å redde helsesektoren?
En av tre sykepleiere vil ha en annen jobb: – Nå orker jeg ikke mer
Ifølge regjeringen vil det bli et skrikende behov for flere sykepleiere i årene som kommer. Men sykepleierne vil vekk.
F.eks iht SSB
Her i er det et spørsmål om vi bruker dem "riktig" eller "lesses de ned med tant og fjas"
Sammenligning av sykepleierstatistikk: En internasjonal utfordring
Internasjonal sammenlikning av tall og statistikk over sykepleiere er viktig for å se nasjonale tall i en internasjonal sammenheng. Samtidig vil tellemåte og kildebruk påvirke resultatene, og må dermed tas hensyn til når man sammenligner.
www.ssb.no
Jf også profesjonskampen mellom sykepleiere og hjelpepleiere for "noen" år til bake.
Mvh
KJSist redigert:
Ville veivesenet brukt ingeniører (like lang utdannelse som sykepleiere) til å grave grøfter?F.eks iht SSB
Her i er det et spørsmål om vi btuker dem "riktig" eller "lesses de ned med tant og fjas"
Sammenligning av sykepleierstatistikk: En internasjonal utfordring
Internasjonal sammenlikning av tall og statistikk over sykepleiere er viktig for å se nasjonale tall i en internasjonal sammenheng. Samtidig vil tellemåte og kildebruk påvirke resultatene, og må dermed tas hensyn til når man sammenligner.
www.ssb.no
Jf også profesjonskampen mellom sykepleiere og hjelpepleiere noen år til bake.
Mvh
KJ
Mye av energiforbruket til oss forbrukere er lite fleksibelt på kort sikt. Vi bruker det vi trenger, fyrer kanskje litt med ved hvis vi tror det er noe å spare. Men det er jo mere en daglig nødvendighet enn en luksus.Det har vist seg at ikke forbruket har økt med lavere priser. Akkurat som om folk kjører det de må og ikke lar bilen stå på tomgang hele natta selv om drivstoffet er "billig"
Bommer om drivstoffavgift: Folk kjører ikke bil for moro skyld
Billigere drivstoff har ikke ført til mer kjøring, slik enkelte politikere hevder. Fjernes avgiftskuttet venter et nytt prissjokk for bilistene.
www.nettavisen.no
Salgsstatistikk
Oversikt over årlig salgsstatistikk for drivstoff og andre petroleumsprodukter. All statistikk er basert på tall fra Statistisk sentralbyrå (SSB). Volumet for omsatt biodrivstoff er inkludert i statistikken fra SSB.
www.drivkraftnorge.no
- Ble medlem
- 16.05.2013
- Innlegg
- 14.456
- Antall liker
- 10.806
- Sted
- Chaiya, Thailand
- Torget vurderinger
- 26
Robotene kommer til å bli helt nødvendige i helsesektoren, de vil bl.a. servere mat og ta de tunge løftene.Kva skal til for å redde helsesektoren?
En av tre sykepleiere vil ha en annen jobb: – Nå orker jeg ikke mer
Ifølge regjeringen vil det bli et skrikende behov for flere sykepleiere i årene som kommer. Men sykepleierne vil vekk.
Sist redigert:
- Ble medlem
- 16.05.2013
- Innlegg
- 14.456
- Antall liker
- 10.806
- Sted
- Chaiya, Thailand
- Torget vurderinger
- 26
En liten oppklaring om historiske fradragsmuligheter.
Før 1992 (1980-tallet): Norge hadde svært høye marginalskattesatser, og renteutgiftene ble trukket direkte fra på skattegrunnlaget. Dette betydde at personer med høy inntekt og høy marginalskatt fikk det største fradraget – ofte mellom 40 og 70 prosent. Systemet gjorde det så gunstig å låne penger at mange med høy inntekt i praksis ble nullskatteytere.
Renten nærmer seg like ille som på 80-tallet da den passerte 16 prosent
Den gangen hadde låntakere store fordeler vi ikke har i dag.
www.nettavisen.no
Fredrika Roth på fb. Langt, men oppsummerer presist situasjonen bønder befinner seg i. Man kan ikke tvinge folk til å gå konkurs for at andre skal få mat.
Vem ska odla vår mat när den svenska bonden inte längre har råd?
Jag vill börja med en enkel fråga: Vad händer med Sverige den dagen den svenska bonden inte längre har råd att så? Vad händer när traktorn står stilla på gårdsplanen, när tröskan inte längre startar och när åkrarna som i generationer brukats lämnas? Vad händer när bonden inte längre orkar, inte längre kan eller helt enkelt tvingas lägga ner? För många människor är lantbruk bara en traktor på vägen, en åker som är grön på våren och gul på sommaren och kanske en säck mjöl i butikshyllan. Men bakom den där säcken mjöl finns ett arbete som de flesta aldrig ser. Där finns tidiga morgnar och sena kvällar. Där finns nätter i tröskan när resten av Sverige sover. Där finns svett, tårar, oro, investeringar, lån, dieselräkningar, utsäde, gödning, reservdelar och maskiner för miljonbelopp. Och framför allt finns det människor. Människor som varje år tar en enorm risk för att vi andra ska kunna äta. För det börjar långt innan tröskan kommer ut på åkern. Jorden ska brukas och vårdas. Den ska kanske kalkas och jordförbättras. Den ska plöjas, harvas, sås, ringvältas och gödslas. Ogräs ska bekämpas, grödorna ska skötas och maskinerna ska underhållas. Sedan kommer väntan. Väntan på rätt väder, rätt markförhållanden och rätt tidpunkt. Och när spannmålen väl är mogen finns det inget utrymme för att säga: ”Vi tar det nästa vecka.” Då måste den in. När vädret tillåter kör bonden. När regnet kommer stannar allt. När solen tittar fram igen börjar arbetet om. Traktorerna går, tröskorna går, lastbilarna går. Tidiga morgnar övergår i sena kvällar och sena kvällar övergår i nätter. Och mitt i allt detta ska lantbrukaren dessutom vara företagare. Fakturor ska betalas. Maskiner ska repareras. Försäkringar ska betalas. Räntor ska betalas. Nästa års utsäde ska köpas. Diesel ska köpas. Gödning ska köpas. Och någonstans däremellan ska det finnas pengar kvar för att faktiskt kunna leva. Men här kommer den stora frågan: Hur ska det gå ihop när kostnaderna ökar samtidigt som priset på det bonden producerar pressas ner? Jordbruksverkets statistik visar att spannmålspriserna minskade med omkring 13 procent under 2025 jämfört med året innan. I mars 2026 låg spannmålspriserna 16,1 procent lägre än året innan, samtidigt som energi och drivmedel hade ökat med 18 procent. I maj 2026 var energi och drivmedel 28,7 procent högre än året innan. Det här är verkligheten bakom många av de svenska lantbruksföretagen. Mindre betalt för produkten – samtidigt som kostnaderna för att producera den ökar. Och ändå förväntas bonden fortsätta. Fortsätta investera. Fortsätta följa regler. Fortsätta anpassa sig. Fortsätta ta ansvar för miljön. Fortsätta hålla landskapet öppet. Fortsätta producera mat åt Sverige. Men någonstans måste gränsen gå. För hur länge kan man driva ett företag där intäkterna inte följer kostnadsutvecklingen? Hur länge kan en människa arbeta från tidig morgon till sen kväll, ibland långt in på natten, och samtidigt behöva ha ett arbete utanför gården för att få ekonomin att gå runt? Och här riktar jag mig direkt till våra politiker: Ni kan inte stå i talarstolar och prata om svensk livsmedelsberedskap ena dagen och samtidigt låta lönsamheten i det svenska lantbruket försvinna den andra. Ni kan inte säga att Sverige måste kunna försörja sin egen befolkning i kris och samtidigt göra det så svårt och dyrt att vara svensk lantbrukare att gård efter gård tvingas lägga ner. Ni kan inte tala om beredskap, självförsörjning och ett robust Sverige om ni samtidigt accepterar att vår egen produktion försvagas. Beredskap är inte ett ord i ett politiskt dokument. Beredskap är åkrar som faktiskt brukas. Beredskap är traktorer som faktiskt kan köras. Beredskap är bönder som faktiskt har råd att fortsätta. Och vad händer när de inte längre kan? Då importerar vi. Mer och mer. Vi vänjer oss vid att maten kommer från någon annanstans. Vi lägger vårt ansvar i händerna på andra länder och hoppas att transporterna alltid ska fungera, att gränserna alltid ska vara öppna, att krig aldrig ska påverka handeln, att pandemier aldrig ska slå ut leveranskedjor och att ingen energikris någonsin ska uppstå igen. Men världen fungerar inte så. Vi har redan sett hur snabbt livsmedelsförsörjningen kan påverkas när omvärlden förändras. Ändå verkar vi vara beredda att försvaga den produktion som faktiskt finns här hemma. Vad är det för beredskap? Vill vi verkligen stå där den dag vi upptäcker att vi inte längre kan producera tillräckligt själva? Vill vi då importera spannmål, foder och andra livsmedel från länder som själva kan hamna i kris? Vill vi plöja upp våra svenska skiften och låta kunskapen försvinna? För när en gård väl är nedlagd är det inte bara en traktor som stängs av. Det är en hel kedja som påverkas. Maskinfirmor, verkstäder, entreprenörer, transportföretag, spannmålshandel, rådgivare, lantbruksbutiker och andra företag på landsbygden påverkas. Och framför allt försvinner kunskap. Kunskap som byggts upp under generationer. Kunskap om jorden, grödorna, vädret och naturen. Kunskap som inte går att köpa tillbaka för pengar när den väl har försvunnit. Och låt oss vara tydliga: lantbruk är inte bara kött och mjölk. Spannmålen är en grund i vårt livsmedelssystem. Vete, korn, havre, råg, ärtor, åkerbönor och andra grödor behövs till bröd, mjöl, gryn, pasta, foder och många andra produkter. Så även den som är vegetarian eller vegan är beroende av bonden. Den som äter havregrynsgröt på morgonen är beroende av bonden. Den som äter bröd är beroende av bonden. Den som äter svenska ärtor eller åkerbönor är beroende av bonden. Det går inte att komma ifrån. Maten börjar inte i mataffären. Den börjar på åkern. Och när vi pratar om miljön måste vi också våga vara ärliga och nyanserade. Ekologiskt lantbruk har tydliga miljöfördelar på vissa områden, men ekologiskt betyder inte att produktionen sker utan miljöpåverkan. När kemiska växtskyddsmedel inte används måste ogräs ofta bekämpas mekaniskt, vilket kan innebära fler körningar, större dieselförbrukning och risk för markpackning. Det betyder inte att ekologiskt är dåligt. Det betyder att verkligheten är mer komplicerad än att sätta en etikett på en produkt och säga att den ena alltid är miljövänlig och den andra alltid är miljöfarlig. Vi måste börja prata om helheten. Om klimatpåverkan, jordhälsa, biologisk mångfald, bränsleförbrukning, skördenivåer, transporter och framför allt om långsiktig hållbarhet. För vad är hållbart med ett lantbruk som inte längre är ekonomiskt möjligt att driva? Vad är hållbart med att svenska bönder lägger ner samtidigt som vi importerar maten istället? Vad är hållbart med att lägga ner svensk produktion och sedan transportera maten hundratals eller tusentals kilometer? Vi behöver inte välja mellan bonden och miljön. Vi behöver ett lantbruk där ekonomi och miljö får gå hand i hand. Ett lantbruk som har råd att investera i ny teknik, precisionsodling, bättre jordhälsa, effektivare maskiner och åtgärder som minskar utsläppen. För en bonde som går på knäna ekonomiskt har inte samma möjlighet att investera i framtiden. Och därför måste jag fråga våra politiker igen: Vad är planen? Inte vad är visionen. Inte vad står det i nästa pressmeddelande. Inte vad ska ni utreda. Utan vad är den konkreta planen för att svenska lantbrukare faktiskt ska kunna leva på sitt arbete? Vad ska ni göra åt kostnaderna? Vad ska ni göra åt konkurrensvillkoren? Vad ska ni göra för att svenskproducerad mat inte ska konkurreras ut av import som producerats under helt andra villkor? Vad ska ni göra för att spannmålsodlingen ska fortsätta vara lönsam? För det räcker inte att säga att bonden är viktig. Visa det i praktiken. Om svenska bönder ska bära ansvaret för Sveriges livsmedelsberedskap måste samhället också vara berett att bära en del av kostnaden för den beredskapen. För beredskap kostar. Brandkåren kostar även när det inte brinner. Försvaret kostar även när det inte är krig. Och livsmedelsberedskap kostar även när matbutikernas hyllor är fulla. Men alternativet kan bli betydligt dyrare. Nästa gång du ser en traktor på vägen, tänk därför inte bara att den är långsam och i vägen. Tänk på människan som sitter där. Tänk på den som kanske varit ute sedan tidig morgon. Tänk på den som kanske ska fortsätta långt efter att du själv gått och lagt dig. Tänk på alla timmar som ligger bakom den åkern du kör förbi. Tänk på plöjningen, harvningen, sådden, ringvältningen, gödningen, ogräsbekämpningen och skörden. Tänk på alla pengar som ligger investerade i maskinerna. Tänk på risken bonden tar varje år när hela inkomsten kan bero på vädret och priset på spannmålen. Tänk på bonden som kanske sitter i tröskan mitt i natten och undrar om årets skörd verkligen kommer räcka för att betala årets kostnader. Och tänk sedan på att samma människa förväntas vara företagare, mekaniker, växtodlingsrådgivare, arbetsledare, ekonom och ibland chaufför – samtidigt som personen ska hinna vara förälder, partner och människa. Det är inte ett vanligt arbete. Det är ett sätt att leva. Men ett sätt att leva som inte kan överleva utan ekonomi. Därför måste vi sluta ta den svenska bonden för given. Vi måste sluta tro att maten bara kommer att finnas där. Vi måste sluta tro att någon annan alltid kommer att producera den åt oss. Och framför allt måste våra politiker sluta tro att vackra ord om landsbygd, beredskap och självförsörjning räcker. De räcker inte. Det behövs handling. Det behövs långsiktiga spelregler. Det behövs rimliga konkurrensvillkor. Det behövs en livsmedelspolitik som faktiskt gör det möjligt att producera mat i Sverige. För vad händer annars? Gård efter gård läggs ner. Åker efter åker riskerar att tas ur produktion. Maskiner säljs. Kunskap försvinner. Nästa generation väljer bort lantbruket eftersom de ser hur deras föräldrar arbetar dygnet runt utan att få ekonomin att gå ihop. Och när vi sedan står där med ett ännu större importberoende kanske vi plötsligt förstår vad vi har förlorat. Men då kan det vara för sent. Sverige behöver sina bönder. Vi behöver dem för maten. Vi behöver dem för landskapet. Vi behöver dem för den biologiska mångfalden. Vi behöver dem för landsbygden. Vi behöver dem för vår beredskap. Vi behöver dem för vår självständighet. Och vi behöver dem för framtiden. Så till politikerna vill jag säga: Sluta säga att bonden är viktig – börja agera som om bonden är viktig. Sluta prata om livsmedelsberedskap samtidigt som ni låter lönsamheten försvinna. Sluta kräva mer och mer av svenska producenter utan att ge dem rimliga ekonomiska förutsättningar att klara kraven. Sluta tro att Sverige kan importera sig ur varje problem. För den dagen krisen kommer kan vi inte äta politiska löften. Vi kan inte äta pressmeddelanden. Vi kan inte äta utredningar. Vi kan bara äta den mat som någon faktiskt har producerat. Och just nu står den svenska bonden där och frågar: Är mitt arbete värt något för Sverige? Är min gård värd att rädda? Finns det en framtid för mina barn här? Ska jag fortsätta kämpa, eller ska jag också ge upp? Jag tycker att Sverige måste svara. Och svaret måste vara mer än ord. För när den sista tröskan stannar, när den sista åkern plöjs upp och när den sista bonden stänger maskinhallsdörren, då hjälper det inte att säga: ”Vi borde ha gjort mer.” Då kan det redan vara för sent. Så låt oss förstå vad som faktiskt står på spel. Det handlar inte bara om bonden. Det handlar om oss alla. Om vår mat. Om vår beredskap. Om vår landsbygd. Om vår framtid. Och om frågan som politikerna inte längre kan springa ifrån: Vem ska odla Sveriges mat när den svenska bonden inte längre har råd?
Tack för mig och mina ord! Dela gärna
Sist redigert:
Nå skal jeg være ærlig å innrømme at jeg ikke kjenner så godt til hva finans/juss-eliten tjener - men generelt så er det greie lønninger i Norge om man tar seg en utdannelse og får jobb.
Lærere, sykepleiere og ingeniører har vel en startlønn i dag på over 550 000,-.
Har du mastergrad så er du over 600 000,- - sivilingeniørene begynner å nærme seg 700k i startlønn.
Er du fersk elektriker med fagbrev har begynner du gjerne på 600 000,-.
Etter 15år i jobben er vel lærerne/sykepleierne i dag oppe på 850k-900k, ingeniørene har passert millionen
Dette er jo det som jeg tenker er middelklassen:
2 nyutdannede akademikere feks ingeniør og sykepleier - med litt ekstra jobbing har jo gjerne en startlønn på 1,5 mill og som gankse rakst passerer 2 millioner.
- Ble medlem
- 27.11.2010
- Innlegg
- 2.413
- Antall liker
- 743
Hvem vil forsvare Norge hvis Norge fortsetter å oppføre seg som en øy i verden?
Les kronikken.www.aftenposten.no
En salig blanding av misunnelse og eu propaganda, det er vel knapt noen som er mer interessert i pengene enn konkursboet eu
Her litt om det som var Europas lokomotiv
Die Welt: – Tyskland trenger totalrenovering etter Angela Merkel
Die Welt: – Tyskland trenger totalrenovering etter Angela Merkel
www.finansavisen.no
- Ble medlem
- 27.04.2019
- Innlegg
- 14.547
- Antall liker
- 34.883
- Sted
- Nordvest på Jæren
- Torget vurderinger
- 10
Er det lite vett eller bare pur fxxxskap?
Tyveri i Botanisk hage: – Jeg blir forbanna
Flere uerstattelige «maurplanter» ble revet opp med røttene i Botanisk hage i sommer. Nå er gartneren lei tyverier i hele Oslos hage.
www.nrk.no
- Ble medlem
- 16.05.2013
- Innlegg
- 14.456
- Antall liker
- 10.806
- Sted
- Chaiya, Thailand
- Torget vurderinger
- 26
Å slåss mot sentralisering er som å slåss mot tyngdekraften.
Og allikevel bygges det fly og raketter som kan ta folk til månen
Det nytter ikke med støtteordninger. men det nytter med f.eks en gjennomtenkt fiskeripolitikk. Når fellesgodene gis gratis til storkapitalen får det konsekvenser som f.eks at Bærum blir norges største fiskerikommune, og fiskeværene blir fraflyttet.
Utenlandske økonomer har nettopp påpekt at grunnen til at rentepolitikken til Norges Bank ikke virker, er sentraliseringspolitikken som driver opp norske lønninger og boligpriser.
Avhengig av om man ønsker beredskap. Finland har skjønt det.
- Ble medlem
- 19.09.2014
- Innlegg
- 24.274
- Antall liker
- 17.559
Nå trenger man rimelig nok et sted å bo og det har en rekke fordeler med å eie sitt eget krypinn, men dersom motivasjonen har vært å låne så mye som mulig for å kunne kjøpe så mye som mulig for å få så mye verdistigning som mulig fror å gjenta prosessen for enda mer bolig så er ikke veien veldig lang til å tenke at det har vært noe man har gjort fordi man vil tjene masse penger - eller drive lånefinansiert boligspekulasjon om du vil. Dette er mer eller mindre grunnen til at folk i Norge har masse bolig, nær mest gjeld i verden ift inntekt og knapt finansielle aktiva. Be my guest.
Alternativt fordi man tenker at det er eneste mulighet til å på ett eller annet tidspunkt få nok bolig i et galopperende marked, altså at man må gå all inn hver eneste gang for kanskje en gang kunne eie en enebolig eller i det minste et rekkehus med hageflekk noenlunde sentralt.
uansett er det ikke akkurat den gruppen i Norge som rykker hardest i sympatigenet, spesielt ikke så lenge det har vært helt sosialt akseptabelt å snakke om hvor mye man har «tjent» på sin egen bolig og ment at stakkarene som leier bolig er noe nær ikke ordentlig voksne (vi leide bolig en kort periode og det var fascinerende)
Alternativ 2 er nok de jeg har sett flest av. Kan ikke huske å noen gang ha møtt noen som passer i den første kategorien en gang. Om noen syns det er sympatisk at noen ønsker seg større bolig eller ikke og bruker markedet for å få det, er vel ikke så veldig relevant. Det er sånn jeg forstår det, sånn boligmarkedet har fungert for ganske mange de siste tiårene.
- Ble medlem
- 19.09.2014
- Innlegg
- 24.274
- Antall liker
- 17.559
Den gang da jeg bodde i leilighet var det et helt vanlig tema å snakke om at man kjøpte for X for et år eller to siden og noe ble solgt for Y her om dagen der Y var betydelig større enn X med svært dårlig skjult skryt og flir om munnen. Utover å vinne i Lotto var det helt sosialt akseptert å si at man hadde "tjent" masse penger på boligen sin. At folk ikke skjønner at når man er i etableringsfasen så er det på ingen måte gunstig at boligprisene stiger er en annen sak.
I den norske folkesjela er bolig a sure thing og prisene kan kun gå opp. At det har vært svært billig å låne i et tiår er en sak men det var samme greia for 20 år siden da rentenivået var mer hva det er i dag. Om man hadde låneramme til overs kunne man alltids kjøpe en utleiebolig. Vet anekdotisk om godt med folk som eier tre-fire-fem enheter (for utleie) og knapt noe annet og nå er i likviditetsproblemer. I lokalavisen (Nordstrand Blad) er det ikke så lenge siden en løk stod frem og sa at det var helt krise når en vanlig familie ikke hadde råd til å kjøpe en utleieleilighet i tillegg til eneboligen de allerede eide.
å investere i eiendom finansiert med masse gjeld til flytende rente har vært svært vanlig - både blant profesjonelle og private.
Jeg skjønner selvsagt at det er en viss forskjell på å ville ha sånn passe mye BOA til seg og sine kontra å ville være bolighai i liten eller stor skala, men det endrer uansett ikke på at dersom man vil ha økonomisk armslag litt uavhenig av hva som skjer så kan man ikke ha alle pengene sine nedsyltet i illikvide eiendeler som ikke kan deles opp og som har enorme transaksjonskostnader og endatil finansiere det med mest mulig gjeld til flytende rente. De fleste private klarer det greit så lenge man beholder jobben men det er ikke så morsomt når rentekostnaden stiger veldig mye på veldig kort tid. Markedet for noendunde normale leiligheter er fortsatt helt greit og det er ikke så vanskelig å selge en toroms i Oslo men i den øvre del av markedet er det visstnok helt krise siden folk ikke er dritsugne på å kjøpe boliger til 20-40 millioner om dagen.
Og ja, rent personlig synes jeg det er god karma at brede lag av befolkningen opplever at gjeld faktisk kan være kjipt og skummelt. De som har skjønt minst og har tatt mest risk har tjent mest penger i mange år, nå er det i alle fall litt vanlige, forsiktige rentenisters tur.
Her om dagen var det en nettavis som skrev at husholdningene må gjøre seg klar for høyere renter. For noen betyr det å stramme ytterligere inn på spas og moro, for andre betyr det å rydde plass til større renteinntekter.Sist redigert:nå er det vel leiligheter som har vært høyest priset så i allefall litt utenfor oslo sentrum har det vært en "no brainer" å kjøpe hus kontra leilighet.
Har vel sikkert ført til noen som har strukket strikken lengre, men skjønner det godt. Når du får dobbelt så mye areal og en hageflekk for de samme pengene så velger man jo heller det .
- Ble medlem
- 19.09.2014
- Innlegg
- 24.274
- Antall liker
- 17.559
Folk får bo slik de vil og disponere sin likviditet slik de vil og ta så mye renterisiko de vil, men å klage på at noe som har vært advart om opp, ned og i mente endelig inntreffer er ikke akkurat det som får meg til å synes mest synd på folk.
Eg lurer på om desse som driv med denne typen privatøkonomisk ekstremsport tykkjer at dei har ein heim, eller om dei berre drøymer om ein heim dei skal få den gongen dei når toppen av «boligkarrieren».
Poenget med Gerhardsen/Aps «sjølveigar»-politikk var jo nettopp at folk skulle ha tryggheita i å eiga sin eigen heim, fri frå dei spekulative utleigarane i mellomkrigstida. Når ein skal byta bustad kvart tredje, fjerde eller femte år, kor mykje heim vert det då?
Kor fri er ein til å gjera nett slik ein vil med huset dersom ein heile tida skal tenkja på kva som gjer det lettast å selja?
For ganske mange "vanlige folk" som skulle etablere seg de tre-fire siste tiårene har det å kjøpe seg oppover i markedet tilsynelatende vært omtrent den eneste muligheten man har hatt til å få seg noe litt større, ikke altfor usentralt. Etter mitt skjønn er det sannsynligvis et symptom på et usunt boligmarked, og selvsagt er det også vanlige folk det går utover når ting går sør. Eiendomsmeglerne og bankene som gir boliglån har vel stort sett bare kunnet kose seg med å telle penger hele tiden. Jeg vet hvem jeg har mest sympati med av de iallfall.
Jeg tror ikke det er så ekstremt for de fleste som det du skisserer her, at man selger hvert femte år f.eks. Heller at man selger et par tre ganger før man ender et sted man vil bo, kanskje?
Fra Facebook En Faldal eller noe
Jeg syns den var ganske beskrivende for tingenes tilstand, har hørt lignende innrømt fra topper i Norad
Norsk bistand er blitt et etterlønnssystem for politikere og byråkrater
La oss si det rett ut:
Norsk bistand handler ikke lenger om å hjelpe fattige.
Det handler om å berike avgåtte politikere, tidligere toppbyråkrater og deres nettverk.
Dette er ikke “uheldige enkeltsaker”.
Dette er selve strukturen.
SLIK FUNGERER SPILLET:
UD og Norad er karrierestigen for politikere som er ferdige i politikken
Når politikere går av, havner de i:
• bistandsorganisasjoner
• internasjonale fond
• “rådgiverstillinger” uten resultatkrav
• styreverv med skyhøye honorarer
Dette er ikke tilfeldigheter.
Dette er systemdesign.
NGO‑industrien er blitt en trygg havn for politiske venner
Store organisasjoner ansetter:
• tidligere statssekretærer
• tidligere UD‑folk
• tidligere Norad‑folk
• tidligere politikere
Hvorfor?
Fordi nettverk gir tilgang til penger.
Fordi lojalitet belønnes.
Fordi bistand er blitt business.
Konsulentnettverkene er den virkelige pengemaskinen
Gang på gang avsløres:
• fiktive konsulentselskaper
• familiebedrifter som får kontrakter
• “NGO‑er” som kun eksisterer på papiret
• millionfakturaer for arbeid som aldri ble gjort
• tidligere UD/Norad‑ansatte som får kontrakter fra sine gamle kolleger
Dette er selvberikelse forkledd som godhet.
Internasjonale fond er gullgruven for politiske nettverk
Norge pøser milliarder inn i:
• UNDP
• Global Fund
• Verdensbanken
• GAVI
• UNOPS
Disse fondene har:
• korrupsjon
• underslag
• feilrapportering
• skyhøye lønninger
• skattefrie ordninger
Og hvem får jobbene der?
Avgåtte politikere og tidligere toppbyråkrater.
Prosjektene kollapser når pengene stopper
Hvorfor?
Fordi prosjektene aldri var laget for mottakerne.
De var laget for aktørene som tjener på dem.
REFERANSER (offentlige kilder og avsløringer)
• Riksrevisjonen: gjentatt kritikk av UD og Norad for manglende kontroll
• Aftenposten: fiktive konsulentselskaper og misbruk
• VG: prosjekter som kollapser etter finansiering
• NRK: NGO‑er med skyhøye administrasjonskostnader
• Bistandsaktuelt: korrupsjon, dobbeltroller, misbruk
• UNDP / Global Fund / Verdensbanken / GAVI / UNOPS: dokumenterte korrupsjonssaker
• Forskning: Dead Aid, Aid on the Edge of Chaos, The Anti‑Politics Machine
KONKLUSJON
Norsk bistand er ikke godhet.
Det er et etterlønnssystem for politikere, byråkrater og deres nettverk.
Prosjektene hjelper knapt mottakerne.
Men de hjelper garantert dem som sitter nærmest pengestrømmen.
Som nevnt tidligere, vi bygde hus i 88/89. Jeg husker ikke hva vi tilsammen hadde i inntekt, men la oss si 750' eller så. Vi lånte rundt 1,5 mill, og jeg husker det var SKIKKELIG vanskelig de første årene.
Ble det ikke gjort store endringer i fradrags mulighetene osv. på tidlig 90-tall (?).
Googlet litt...
Det var en stor omlegging skattesystemet 87-92 med reduserte rentefradrag kombinert med relativt dårlig lønnsvekst. Var nok det som gjorde at det ble så tungt.Sist redigert:
Mine foreldre bygde samtidig; litt billigare, truleg fordi kjellaren (2/5 av golvflata) var råbygg første fem åra vi budde der.
Har fått høyra skrekkhistorier, og passa på å ikkje klaga over tingenes tilstand.
Been there done that. I 1985-86 steg boligprisene med rekordfart pg det var 100% rentefradrag, og man var idiot om man ikke kjøpte bolig så fort som faen, gjerne over prisantydning. Så da kjøpte vi hus da Og plutselig forsvant store deler av rentefradraget med skattereform og renten steg til 15% og så ble det lønnstopp, et sjokk etter å ha vært vant til 10% lønnsøkning 2 ganger i året.
Resultatet var at vi selv med full jobb hadde mindre å rutte med enn minste sosialhjelpssats, . Husker jeg og kona diskuterte om vi hadde råd til vitaminer denne måneden….
Allikevel fikk folk kjøpt bolig for 2-3 ganger inntekten, ( banken gav lån på3x inntekt , maks) i dag er det ingen som kan det i dag I sentrale strøk. Vi var heldige og sitter gjeldfrie i dag med penger i banken og stor bolligformue, en formue som ikke er verdt noen ting egentlig da man ikke selger den og flytter i telt i Nordmarka. . Men en jævla formueskatt skal sosialistene ha, dvs de som ikke gadd å gjøre leksene sine og fikk dårlig betalt jobber og som nå misunner alle som har mer enn seg selv..
jaja de unge i dag har det mye værre enn vi hadde det, vi hadde en lys fremtid, det har ikke de..
PS beklager mye rør fra en gretten gubbe -
Laster inn…
Diskusjonstråd Se tråd i gallerivisning
-
Laster inn…