el_mariachi
Hi-Fi freak
- Ble medlem
- 28.11.2002
- Innlegg
- 5.636
- Antall liker
- 394
Av KensonPro, Kent Carlsson i Göteborg.
www.kensonpro.com
HÖGTALARKABLAR
Kablar till högtalare är ett minst sagt infekterat ämne. Jag beskriver lite av problematiken här nedan och vad som är möjligt och inte möjligt att höra.
Jag är mycket medveten om att det finns de som ändå hävdar att man kan höra skillnader där man inte borde kunna detta. Som svar till dem citerar jag civilingenjör Josef Svalander (Svalander Audio, Åkersberga).
"Självklart är detta endast bla bla bla när man ser det ur civilingenjörssynpunkt! Jag har fått uppbära mycken smälek inte minst för min otekniska förklaring. Jag säger bara: so what? Hör du skillnad så gör det väl inget även om det inte finns nån skillnad? Om det bara är mumbojumbo men jag lever lyckligare och tycker det låter bättre så är det väl min sak?
Så nu är du varnad! Det finns ingen skillnad! Och om du hör den så är det bara i din fantasi! Jag tycker i alla fall att det funkar och det räcker för mej".
Goda ord att ta med sig på vägen. Alltså, hör man skillnader som andra inte gör är det din ensak.
Här nedan redogör jag min alldeles egen syn av myter kring högtalarkablar.
Ingående parametrar i högtalarkabel
OFC-koppar.
Betyder "Syrefri koppar". Många är de som påstår att det är OFC-koppar i kabeln. Det gör dom rätt i för alla kopparkablar är OFC. Det hävdas ibland att det bara finns 0,0000009% syre i kopparn. Skillnaden mellan det ena supervärdet mot det andra kan absolut inte höras. Det betyder ingenting ens teoretiskt.
Silverledare.
Den enda skillnaden mellan koppar och silver är att resistansen är lägre i silver. Vill man uppnå en lägre resistans är det avsevärt billigare och enklare att öka på en kopparkabels diameter med någon procent. Bortsett från resistansen kan man inte höra eller mäta någon skillnad mellan de olika materialen.
Isolering.
Isoleringen skall isolera ledarna elektriskt. Det påstås ibland att isoleringen har stor betydelse för ljudet. Det har det inte. Det betyder absolut ingenting för ljudets kvalité. Vid mycket höga frekvenser har det dock viss betydelse, vi pratar nu om frekvenser på över flera megaHertz, men det är en annan historia.
Kardelar antal.
Med fler kardeler blir kabeln mjukare att böja och tål fler böjningar. Inga andra fördelar kan noteras (inga nackdelar heller för den delen). Man kan absolut inte höra någon skillnad mellan olika många kardeler. Det finns de som hävdar att ljudet blir bättre med färre kardeler helst en enda solid ledare. Inte heller detta kan höras. Eftersom skillnaderna inte kan höras eller mätas kan man inte heller bevisa någon skillnad.
Litztråd.
Litztråd är en tråd med flera kardeler där varje kardel är isolerad. Det finns en mätbar förbättring av ”skin”-effekten. Denna förbättring kan man få nytta av vid mycket höga frekvenser men knappast under 20khz eller ens under 1mhz. Upp till flera megaHertz används oftast tom solida ledare och inte klagar någon på skineffekten! Varför då klaga på denna effekt med högtalarkabel? Rent nonsens alltså.
Ledarens form.
Olika kabeltillverkare har speciella former av anledningar som närmar sig någon form av religion. Sanningen är den att elektronerna inte har den minsta aning om vilken tvärsnittsform som är bäst. Inte heller vetenskapligt kan man säga om någon form är bättre än någon annan. Man kan naturligtvis absolut inte höra ens minsta lilla skillnad mellan olika former.
Riktning.
När kabeltillverkare hävdar att kabeln låter bättre i en bestämd riktning är det naturligtvis rent nonsens. Frågan tillhör något av de löjligaste argumenten som existerar.
Obs! Om kabeln är försedd med skärm skall alltid skärmen kopplas till förstärkaren. I de fallen skall man alltid följa tillverkarens rekommendationer.
Inbränning.
Ibland hör man att kablar måste "köras in" för att låta som avsett. Nu närmar vi oss översta skiktet av "new age". Frågan är om möjligt ännu löjligare än föregående.
Resistansen.
Resistansen är en av få parametrar som är viktiga. Den skall hållas så låg som möjligt utan att överdrivas. En hög resistans minskar högtalarens verkningsgrad och ökar elementens Q-värde. Resistansen får man ner genom att använda grov ledare. Ett bra mått är 2,5 kvadratmillimeter. Då är man säker på att ligga på rätt sida om gränsen. Till anläggningar som använder mycket ström eller mycket långa ledningar kan man öka på grovleken något.
Induktans/Impedans.
Ytterligare en av få viktiga parametrar för högtalarkabeln. Låg induktans ger en låg impedans vid högre frekvenser. Induktansen skall alltså vara så låg som möjligt. För att vara säker på att ligga på rätt sida om gränsen låter man de olika polerna i kabeln ligga nära varandra. Ungefär som i en vanlig lampsladd. Man kan också tvinna eller fläta kablarna om man har förkärlek för overkill. Men det behövs absolut inte. Man kan inte under några som helst omständigheter höra skillnad mellan en lampsladd som inte är tvinnad/flätad mot en som är det.
Kan man höra skillnad mellan olika kablar?
Bortsett från kablar med inbyggd filterverkan kan man inte höra skillnad på olika kablar om minimiresistans och induktans uppnåtts. Av alla tester som gjorts med seriös utgångspunkt, har den statistiska slutsatsen blivit att man inte kan höra skillnad mellan olika högtalarkablar. För att vara vänlig mot kabelfolket kan man åtminstone säga att: Om det inte, rent statistiskt, kan bevisas att man kan höra skillnader mellan olika kablar så kan skillnaden som kanske ändå finns vara så liten att den är försumbar i jämförelse med andra parametrar i signalens väg.
Varför kan en del höra skillnad mellan olika kablar?
I tester där man först fått se kabeln som anslutits har flera hört skillnad mellan olika kablar. När man sedan inte får se kablarna (blindtest) kunde man inte höra någon skillnad. Av detta kan man dra slutsatsen att ögat "rättar till" det som örat kommit fram till. Dvs, "vet" man att en viss kabel är bättre än en annan kan man höra skillnaden om man ser att just dessa kablar jämförs.
Jag tror, på goda grunder, att vetskapen tillsammans med erfarenheter och viljan serverar vårt medvetande ett resultat som skapar en belöning för hjärnan. Belöningen är vetskapen om att just den kabeln jag tycker är bra (eller snygg) också låter bäst. Jämför gärna med biltvättsfenomenet. Om man kör omkring med en smutsig bil ett tag och sedan tvättar den utan och innan så känns bilen bättre att köra, går tystare osv. Bilen har inte blivit det minsta bättre men vi tycker det därför att vi vill det. Hjärnan har gett oss ett stimuli eller med andra ord, en belöning som bedövar det logiska tänkandet. En del människor är mer känsliga än andra för detta fenomen.
Jag misstänker starkt att samma underliggande orsaker ofta ligger bakom religiös tro och new age mm.
Kringutrustning
Signalen som omsätts till ljudvågor av en högtalare går igenom mängder av elektriska kretsar innan signalen går igenom högtalarkabeln för att ta sig in i högtalarens delningsfilter. I delningsfiltret går signalen igenom upp till 60 meter vanlig kopparledning i spolarna och, ofta, ett flertal kondensatorer. Ibland används diverse motstånd i filtret som signalen passerar igenom på ett eller annat sätt. Signalen lämnar delningsfiltret uppdelat i några olika frekvenser som går genom kablar till var sitt element. I elementen passeras mellan 20 till 60 meter parkabel samtidigt som magneter ser till att konerna gör det dom skall.
Ofta går signalen igenom sammanlagt upp till 100 meter kopparledningar innan signalen omvandlas till ljud i luften. Om 2 meter av dessa 100 meter byts ut till en annan sort skall man alltså kunna ”höra” sånt som man inte tidigare hört, exempelvis att ”sångaren börjar nu att sjunga - orkestern kliver ur högtalarna – upplösningen blir analytisk och dynamisk”.
Det förstår ju var och en att 2 meter "troll-lindad" kabel av totalt kanske 100 mefter kabel inte kan göra sådan skillnad.
Pressen, kommentarer mm
Om affärer/säljare använder superduperkommentarer om sina kablar så är det ungefär som när man gör reklam för tvättmedel mm. Man använder överord som inte stämmer med verkligheten. Det har liksom blivit en standard och accepterat att småljuga om sina produkter. Det gör inte så mycket för normala människor filtrerar bort ljuget. Men när hifi-pressen gör samma sak vid sina tester hjälper man faktiskt till att sälja svindyra produkter som inte har avsedd verkan. "Det står ju i tidningen då måste det vara sant".
Den Danska hifi-tidningen "HIGHfidelity" anser jag har passerat den gränsen med råge. Tidningen är helt enkelt inte trovärdig. Om nu kablarna, mot förmodan, skulle låta olika så tror inte jag att en kabel kan göra så otroligt mycket på ljudet som denna tidning beskriver: "... således hör man mer av vad som händer i bakgrunden, knirkande stolar, dörrar som slår eller bilar utanför inspelningslokalen hörs plötsligt klart i ljudbilden som detaljer man knappast ens märkt innan."
Detta är jämfört med en annan kabel som också fick superduperord från testaren. Rent nonsens, tidningen är helt enkelt inte seriös. När man vet att ljudet skiljer sig knappt hörbart från en lampsladd till den testade kabeln så kan den absolut inte skilja sig så mycket mellan en dyrkabel och en annan dyrkabel. Sådana "tester" skadar hobbyn och hjälper till att lura av intet ont anande hifi-folk en massa pengar.
Slutsats
En bra högtalarkabel skall vara en kabel där ledarna sitter tätt ihop och med en tvärsnittsyta på minst 2,5 kvadratmillimeter. En grov lampsladd duger alltså mer än väl. Vill man ha grövre tråd går det bra att använda flera av den billiga lampsladden. Vill man köra med lite overkill kan man använda solida ledare eller Litzkabel motsvarande minst 2,5 mm2. Det behövs inte, men då kan man vara säker på att vara på "rätt sida". Lampkabel tillverkas numera i speciella högtalarvarianter. Skillnaden är att dom redan är grova nog och dom är snyggare än lampkabel. Dom är bara marginellt dyrare och kan med fördel användas till högtalare.
Jag har på senare tid öppnat och undersökt några äldre specialkablar, som testats för några år sedan och bedömdes ha olika ljudkaraktärer. Ytterligare lögner, då innehållet var nästan exakt identiskt.
En bra högtalarkabel
För att vara på den säkra sidan (overkill alltså) kan man bygga en egen superkabel enligt denna beskrivning (pdf-dokument) på http://www.lts.a.se/artiklar/kabelbygg.pdf Denna kabel, som heter LTS, är bättre än andra kablar med fantasipriser. Kabeln är framtagen för LjudTekniska Sällskapet.
www.kensonpro.com
HÖGTALARKABLAR
Kablar till högtalare är ett minst sagt infekterat ämne. Jag beskriver lite av problematiken här nedan och vad som är möjligt och inte möjligt att höra.
Jag är mycket medveten om att det finns de som ändå hävdar att man kan höra skillnader där man inte borde kunna detta. Som svar till dem citerar jag civilingenjör Josef Svalander (Svalander Audio, Åkersberga).
"Självklart är detta endast bla bla bla när man ser det ur civilingenjörssynpunkt! Jag har fått uppbära mycken smälek inte minst för min otekniska förklaring. Jag säger bara: so what? Hör du skillnad så gör det väl inget även om det inte finns nån skillnad? Om det bara är mumbojumbo men jag lever lyckligare och tycker det låter bättre så är det väl min sak?
Så nu är du varnad! Det finns ingen skillnad! Och om du hör den så är det bara i din fantasi! Jag tycker i alla fall att det funkar och det räcker för mej".
Goda ord att ta med sig på vägen. Alltså, hör man skillnader som andra inte gör är det din ensak.
Här nedan redogör jag min alldeles egen syn av myter kring högtalarkablar.
Ingående parametrar i högtalarkabel
OFC-koppar.
Betyder "Syrefri koppar". Många är de som påstår att det är OFC-koppar i kabeln. Det gör dom rätt i för alla kopparkablar är OFC. Det hävdas ibland att det bara finns 0,0000009% syre i kopparn. Skillnaden mellan det ena supervärdet mot det andra kan absolut inte höras. Det betyder ingenting ens teoretiskt.
Silverledare.
Den enda skillnaden mellan koppar och silver är att resistansen är lägre i silver. Vill man uppnå en lägre resistans är det avsevärt billigare och enklare att öka på en kopparkabels diameter med någon procent. Bortsett från resistansen kan man inte höra eller mäta någon skillnad mellan de olika materialen.
Isolering.
Isoleringen skall isolera ledarna elektriskt. Det påstås ibland att isoleringen har stor betydelse för ljudet. Det har det inte. Det betyder absolut ingenting för ljudets kvalité. Vid mycket höga frekvenser har det dock viss betydelse, vi pratar nu om frekvenser på över flera megaHertz, men det är en annan historia.
Kardelar antal.
Med fler kardeler blir kabeln mjukare att böja och tål fler böjningar. Inga andra fördelar kan noteras (inga nackdelar heller för den delen). Man kan absolut inte höra någon skillnad mellan olika många kardeler. Det finns de som hävdar att ljudet blir bättre med färre kardeler helst en enda solid ledare. Inte heller detta kan höras. Eftersom skillnaderna inte kan höras eller mätas kan man inte heller bevisa någon skillnad.
Litztråd.
Litztråd är en tråd med flera kardeler där varje kardel är isolerad. Det finns en mätbar förbättring av ”skin”-effekten. Denna förbättring kan man få nytta av vid mycket höga frekvenser men knappast under 20khz eller ens under 1mhz. Upp till flera megaHertz används oftast tom solida ledare och inte klagar någon på skineffekten! Varför då klaga på denna effekt med högtalarkabel? Rent nonsens alltså.
Ledarens form.
Olika kabeltillverkare har speciella former av anledningar som närmar sig någon form av religion. Sanningen är den att elektronerna inte har den minsta aning om vilken tvärsnittsform som är bäst. Inte heller vetenskapligt kan man säga om någon form är bättre än någon annan. Man kan naturligtvis absolut inte höra ens minsta lilla skillnad mellan olika former.
Riktning.
När kabeltillverkare hävdar att kabeln låter bättre i en bestämd riktning är det naturligtvis rent nonsens. Frågan tillhör något av de löjligaste argumenten som existerar.
Obs! Om kabeln är försedd med skärm skall alltid skärmen kopplas till förstärkaren. I de fallen skall man alltid följa tillverkarens rekommendationer.
Inbränning.
Ibland hör man att kablar måste "köras in" för att låta som avsett. Nu närmar vi oss översta skiktet av "new age". Frågan är om möjligt ännu löjligare än föregående.
Resistansen.
Resistansen är en av få parametrar som är viktiga. Den skall hållas så låg som möjligt utan att överdrivas. En hög resistans minskar högtalarens verkningsgrad och ökar elementens Q-värde. Resistansen får man ner genom att använda grov ledare. Ett bra mått är 2,5 kvadratmillimeter. Då är man säker på att ligga på rätt sida om gränsen. Till anläggningar som använder mycket ström eller mycket långa ledningar kan man öka på grovleken något.
Induktans/Impedans.
Ytterligare en av få viktiga parametrar för högtalarkabeln. Låg induktans ger en låg impedans vid högre frekvenser. Induktansen skall alltså vara så låg som möjligt. För att vara säker på att ligga på rätt sida om gränsen låter man de olika polerna i kabeln ligga nära varandra. Ungefär som i en vanlig lampsladd. Man kan också tvinna eller fläta kablarna om man har förkärlek för overkill. Men det behövs absolut inte. Man kan inte under några som helst omständigheter höra skillnad mellan en lampsladd som inte är tvinnad/flätad mot en som är det.
Kan man höra skillnad mellan olika kablar?
Bortsett från kablar med inbyggd filterverkan kan man inte höra skillnad på olika kablar om minimiresistans och induktans uppnåtts. Av alla tester som gjorts med seriös utgångspunkt, har den statistiska slutsatsen blivit att man inte kan höra skillnad mellan olika högtalarkablar. För att vara vänlig mot kabelfolket kan man åtminstone säga att: Om det inte, rent statistiskt, kan bevisas att man kan höra skillnader mellan olika kablar så kan skillnaden som kanske ändå finns vara så liten att den är försumbar i jämförelse med andra parametrar i signalens väg.
Varför kan en del höra skillnad mellan olika kablar?
I tester där man först fått se kabeln som anslutits har flera hört skillnad mellan olika kablar. När man sedan inte får se kablarna (blindtest) kunde man inte höra någon skillnad. Av detta kan man dra slutsatsen att ögat "rättar till" det som örat kommit fram till. Dvs, "vet" man att en viss kabel är bättre än en annan kan man höra skillnaden om man ser att just dessa kablar jämförs.
Jag tror, på goda grunder, att vetskapen tillsammans med erfarenheter och viljan serverar vårt medvetande ett resultat som skapar en belöning för hjärnan. Belöningen är vetskapen om att just den kabeln jag tycker är bra (eller snygg) också låter bäst. Jämför gärna med biltvättsfenomenet. Om man kör omkring med en smutsig bil ett tag och sedan tvättar den utan och innan så känns bilen bättre att köra, går tystare osv. Bilen har inte blivit det minsta bättre men vi tycker det därför att vi vill det. Hjärnan har gett oss ett stimuli eller med andra ord, en belöning som bedövar det logiska tänkandet. En del människor är mer känsliga än andra för detta fenomen.
Jag misstänker starkt att samma underliggande orsaker ofta ligger bakom religiös tro och new age mm.
Kringutrustning
Signalen som omsätts till ljudvågor av en högtalare går igenom mängder av elektriska kretsar innan signalen går igenom högtalarkabeln för att ta sig in i högtalarens delningsfilter. I delningsfiltret går signalen igenom upp till 60 meter vanlig kopparledning i spolarna och, ofta, ett flertal kondensatorer. Ibland används diverse motstånd i filtret som signalen passerar igenom på ett eller annat sätt. Signalen lämnar delningsfiltret uppdelat i några olika frekvenser som går genom kablar till var sitt element. I elementen passeras mellan 20 till 60 meter parkabel samtidigt som magneter ser till att konerna gör det dom skall.
Ofta går signalen igenom sammanlagt upp till 100 meter kopparledningar innan signalen omvandlas till ljud i luften. Om 2 meter av dessa 100 meter byts ut till en annan sort skall man alltså kunna ”höra” sånt som man inte tidigare hört, exempelvis att ”sångaren börjar nu att sjunga - orkestern kliver ur högtalarna – upplösningen blir analytisk och dynamisk”.
Det förstår ju var och en att 2 meter "troll-lindad" kabel av totalt kanske 100 mefter kabel inte kan göra sådan skillnad.
Pressen, kommentarer mm
Om affärer/säljare använder superduperkommentarer om sina kablar så är det ungefär som när man gör reklam för tvättmedel mm. Man använder överord som inte stämmer med verkligheten. Det har liksom blivit en standard och accepterat att småljuga om sina produkter. Det gör inte så mycket för normala människor filtrerar bort ljuget. Men när hifi-pressen gör samma sak vid sina tester hjälper man faktiskt till att sälja svindyra produkter som inte har avsedd verkan. "Det står ju i tidningen då måste det vara sant".
Den Danska hifi-tidningen "HIGHfidelity" anser jag har passerat den gränsen med råge. Tidningen är helt enkelt inte trovärdig. Om nu kablarna, mot förmodan, skulle låta olika så tror inte jag att en kabel kan göra så otroligt mycket på ljudet som denna tidning beskriver: "... således hör man mer av vad som händer i bakgrunden, knirkande stolar, dörrar som slår eller bilar utanför inspelningslokalen hörs plötsligt klart i ljudbilden som detaljer man knappast ens märkt innan."
Detta är jämfört med en annan kabel som också fick superduperord från testaren. Rent nonsens, tidningen är helt enkelt inte seriös. När man vet att ljudet skiljer sig knappt hörbart från en lampsladd till den testade kabeln så kan den absolut inte skilja sig så mycket mellan en dyrkabel och en annan dyrkabel. Sådana "tester" skadar hobbyn och hjälper till att lura av intet ont anande hifi-folk en massa pengar.
Slutsats
En bra högtalarkabel skall vara en kabel där ledarna sitter tätt ihop och med en tvärsnittsyta på minst 2,5 kvadratmillimeter. En grov lampsladd duger alltså mer än väl. Vill man ha grövre tråd går det bra att använda flera av den billiga lampsladden. Vill man köra med lite overkill kan man använda solida ledare eller Litzkabel motsvarande minst 2,5 mm2. Det behövs inte, men då kan man vara säker på att vara på "rätt sida". Lampkabel tillverkas numera i speciella högtalarvarianter. Skillnaden är att dom redan är grova nog och dom är snyggare än lampkabel. Dom är bara marginellt dyrare och kan med fördel användas till högtalare.
Jag har på senare tid öppnat och undersökt några äldre specialkablar, som testats för några år sedan och bedömdes ha olika ljudkaraktärer. Ytterligare lögner, då innehållet var nästan exakt identiskt.
En bra högtalarkabel
För att vara på den säkra sidan (overkill alltså) kan man bygga en egen superkabel enligt denna beskrivning (pdf-dokument) på http://www.lts.a.se/artiklar/kabelbygg.pdf Denna kabel, som heter LTS, är bättre än andra kablar med fantasipriser. Kabeln är framtagen för LjudTekniska Sällskapet.